Att denna kropp en gång sprungit Göteborgs varvet kan jag bara inte fatta! Att jag har gjort det är ju ett mirakel... men det var då. Innan graviditet, innan jätte sf mått, innan kejsarsnitt, innan jag gick upp lite mycket (men det är ju en annan historia) innan när jag var mer i tränings-mood!
Efter att lille N föddes har jag hållt mig till pw's, promenader (kan ju gå hur långt som helst) och cykling.. idag bara inspirationen kom från ingenstans och jag besätmde mig för att ta ett varv runt "våran" slinga vi har ett stenkast hemifrån: En sträcka på ca 2,3 km! Någonstans ska man ju börja..
Ååååå gaaah det var som ett Göteborgs varv.
Men jag tog mig runt!!!
Fick blodsmak i munnen, synen blev lite luddig, kinderna guppade, musiken va inte med mig och samtidigt tänkte jag på en spinning instruktör jag hade för ett par år sedan, om hur man andas.
Kanske menade han under ett spinningpass??? ja inte vet jag för jag sprang där och andades enligt hans metod...
Händelser, folk, ställen kommer upp i huvudet (lite galet kanske) medans man springer, och säkert sprang jag där och pratade med mig själv också, liksom peppade mig själv igenom skogen... "Du orkar detta, ge inte upp, kom igen nu, bara lite till"
Min löptur blev kanon och jag ska göra om det....
Ja det gick faktiskt riktigt bra och jag är mer än stolt över både tid och att jag gjorde det....
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad roligt att du kikade in.... Lämna gärna en liten kommentar om du har tid, det uppskattas :)