måndag 14 oktober 2013

N som i

Noah....
Såklart!
En bestämd liten man, (troligtvis ärvt från sin mamma)
 älskar tidiga mornar gör han också...
 
Fast från början var det inte såklart!
Vi kämpade i nästan tre år för barn nr två...
(Wiggo kom till utan svårigheter)
Det var inte en självklarhet och
under denna resan har jag mött många
med mig och min man som går igenom samma resa... och
det är ganska många därute som "bara-inte-kan-få-barn-sådär" eller
 någon som känner någon, ja ni vet!
Det var mig det var fel på, jag hade inga ägg...
Fick äta äggstimulerande...
Det har varit en tuff emotionell resa...
Ett missfall under tidens gång...
 
Frustation, känslan av misslyckande när mensen dyker upp
det har smälts i dörrarna,
tårarna har runnit,
jag har låst in mig i klädkammaren och bara skrikit rakt ut...
Till slut vet jag inte om jag var mer besatt av att kunna bli gravid, få känna mig lyckad, än vad längtan efter ett barn var...
Vi hade nästan bestämt oss, ville inte ha det så här i vardagen...
Vi hade ju Wiggo!
Det räckte med ett barn...
 Vi njuter av det....
 

 
Vi tog en sista chans
IVF!
Jag minns inte så mycket av mötet,
jo att läkaren gillade golf och att man köpte behandlingen i tre pack eller nåt...
Behandlingen skulle starta efter deras semesteruppehåll, vi skulle till Turkiet om en vecka så det var bättre att starta efter all ledighet... ja ja 2 månader hit eller dit..
 
Sommaren tog slut...
Måndag morgon, deras första dag efter semestern ringer jag och
 avbokar våran behandling...
"Jag är gravid" säger jag...
 
Under sommaren blev krabaten till på naturlig väg...
Vad, hur, varför är fortfarande en gåta...
 
Finaste Noah, så älskad!
 
Ha en fin fin start på veckan
 
K R A M
 

 


36 kommentarer :

  1. Jag läser din text och blir rörd i mitt mammahjärta sen skrollar jag ner och känner att hela jag är ett stort leende......vilken härlig bild på en härlig kille. Tack för det leendet så här på morgonen. Ha en fin dag. Kram Anette

    SvaraRadera
  2. Åh, nu tåras det i ögonen på mig. Jag vet hur det känns, fick två missfall innan vi fick vår goa lilltös. Det är jobbigt och folk i omgivningen födde barn, självklart var jag glad för deras skull men det gjorde också ont i mig. Jag fick sedan tack vare en bra läkare reda på att jag hade fel på min sköldkörtel vilket kan leda till missfall, jag fick medicin och en tid efter det fick vi vår lilltös. Är så tacksam över att läkaren tog provet på mig för jag fick sagt att de inte skulle börja utreda förrän efter ett tredje missfall.

    Nu ska jag torka tårarna här. Ha en riktigt bra dag! Kram Jennifer

    SvaraRadera
  3. Å Sandra! Tack för din berättelse finaste du. Och käraste lille Noa, vilken skatt han är!
    Många kramar

    SvaraRadera
  4. Åh jag ryser! Och jag som blev frustrerad över att det inte hände nåt på sex månader....
    Vilken rolig idé det här med A-Ö, tror jag ska haka på.... :-)

    //Jossan som är inne och läser varje inlägg men kass på att kommentera :-)

    SvaraRadera
  5. En sån tur att han blev till! När jag läser din text känns det på något sätt som om det var meningen att det skulle bli just han. Det var honom ni väntade på.

    En riktigt charmig bild!

    SvaraRadera
  6. Oj oj låter som en jobbig tid innan du blev gravid igen, men vad skönt att det gick till slut. Jag börjar längta efter barn börjar känna mig gammal liksom nu, men men det får väl bli när det blir men lite ålders press känner jag i alla fall.
    Ha en bra dag
    Kram Linda

    SvaraRadera
  7. Ryser... Har precis som du skriver vänner som gått igenom samma sak. Jobbigt jobbigt!
    Man är verkligen förundrad över livets små mirakel.

    Kram

    SvaraRadera
  8. Lite gåshud så här på lunchrasten är väl inte fel?? Så härligt att läsa, vännen. KRAM!!

    SvaraRadera
  9. En sån going :)
    Vilken resa. Kan bara ana hur jobbig, smärtsam och fylld med frustration och ilska den har varit. Kram.

    SvaraRadera
  10. Fina Noah, ett litet mirakel, precis som alla barn är...
    kram till er!
    M.E

    SvaraRadera
  11. Vilken lycka att det gick till slut! Det var meningen att det skulle bli just han som skulle komma till er.
    En sån goding!
    Kram

    SvaraRadera
  12. Ååå...tack för att du delar med dig av denna underbara historia från verkliga livet. Helt underbart, och man slår sig av att när vi väl bestämt er för behandling så blev du gravid. Är det hjärnan och det undermedvetna som kanske är med hela tiden..?!
    Söt liten Noah och stor kram till dig från mig
    Carina

    SvaraRadera
  13. Ja hela grejen är helt underbar, jag visste ju lite redan...! Ibland så är det verkligen meningen med saker och ting, och det kan löna sig att "vänta ut"... men du är väl som jag: allt nu, helst redan igår... men det brukar bli när det ska,,,
    En riktig goding är vad han är... pussa på han från mig.
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  14. Det där med att "skaffa" barn barn är inte helt lätt... an får vara glad för sina små mirakel!

    SvaraRadera
  15. Å där kom tårarna, glädjetårar. Så härligt att ni fick lille Noah! ♥
    Kan förstå att man vill ge upp efter flera år, att man inte vågar hoppas mer...
    Det var meningen att Noah skulle komma till just er, men han skulle visst bara vänta ett litet tag, bestämd redan då ;)

    Tack snälla du för din kommentar hos mig! Och för styrkekramen i mejlet. ♥
    Det värmer att någon som jag aldrig träffat ändå bryr sig så..
    När bloggvärldens som bäst!

    Nu blir det te i väntan på maten :)
    Ha en mysig kväll!
    Kramar

    SvaraRadera
  16. Men åh, vilken solskenshistoria! Vilken lycka! Tack för att du delar med dig <3

    Kram Anna

    SvaraRadera
  17. Underbart!!!

    Kram
    Carina viltovackert@blogg.se

    SvaraRadera
  18. Solskenshistora om nå´t!
    Härlig bild!

    Kram N

    SvaraRadera
  19. Vilket underbart N. Grattis till underverket! Bilden är ljuvlig!
    Kram Pia

    SvaraRadera
  20. Så fint skrivet och er Noah är ju bara underbar. Att bli gravid är ingen självklarhet men så fint och lyckligt att er historia slutade så där. För finns det något finare än sina barn!

    Kram fredrika

    SvaraRadera
  21. Vilken underbar historia du bjuder på till N!!! Söte lille kille!!! Kram Sara

    SvaraRadera
  22. Ja, barn är verkligen inte något man skaffar, det är en gåva man får.
    För oss var det tvärtom. Stella tog oss tre år att få och två hemska mf på vägen. Så när vi sa att ödet fick bestämma om det skulle bli en nr 2 blev jag chockad när jag insåg att mensen var försenad redan månaden efter.
    Men tror kämpandet har en viktig del i vårt liv, det förde oss närmare varandra och gjorde oss starkare och ännu mer redo.

    Så kul med mtb, skulle vara kul att testa någongång.
    Körde det endel förr hemma i skogen hos mina föräldrar, men minns inte riktigt när jag "slutade" och varför.

    Ja, det är skönt att känna att träningen åter är en del av vardagen. Även om jag har svårt att skynda långsamt och nästan får ge mig själv "lavetter" ibland för att tvinga mig tillbaka. Men men, tids nog ska det nog allt gå pressa på kroppen igen.

    Hoppas ni fått en riktigt bra start på veckan, Kram Malin

    SvaraRadera
  23. Det är konstigt hur kroppen är funtad? Man kämpar och kämpar men inget hjälper och när man lägger ner och då slappnar av så löser det sig många gånger av sig självt.
    Våran tvåa tog 2 år sig innan hon satte sig tillrätta och det ska ju gå ett år innan man får hjälp. Fick äta tabletter som gjorde att ägglossningen kom som den skulle. Sen blev vi väldigt förvånade när trean kom direkt, där trodde vi att det skulle bli samma. Man vet aldrig och man ska inte ta det för givet!

    Ha en toppen kväll!
    Kram Kia

    SvaraRadera
  24. Vilken underbar bild till en tillslut lycklig historia. Kan bara gissa hur jobbig resa det var.
    Kram fina

    SvaraRadera
  25. Förstår att ni hade det riktigt tufft men vad underbart att ni fick er söta lille Noah till slut. Väldigt fint skrivet. Det är ju så många som har svårt att få barn, men är kanske inte så många som pratar om det kan jag tänka mig. Kram Linnéa

    SvaraRadera
  26. Ohh ryser i kroppen, du vet ju att jag förstår detta förstår hur jobbigt ni haft det och förstår din frustation. Äggstimulering är jobbigt, jag vet. Men tääänk så bra det vart för er, och för oss med ;). Det var meningen att ni skulle åka på den där resan och få den där lilla guldklimpen =D

    Stora kramar

    SvaraRadera
  27. Vilket litet mirakel han är godingen o vilken resa ni gjort, blir både rörd o glad när jag läser, men mest glad för kan man bli annat av denna underbara bild av sötaste, finaste Noah. Kramisar till dig vännen. Tina

    SvaraRadera
  28. Han är en liten söt-nöt er Noah! Vilken tur att det gick vägen till sist och att han valde att komma till er. Tack för att du delade med dig av er gripande upplevelse. Det är inte alltid så lätt att bli gravid som man tror och vi är alla tacksamma för våra små som vi får ha hos oss. Kram till dig!

    SvaraRadera
  29. Alltså vi vill båda ha barn men vi har inte kommit fram till när, jag tror jag vill ha tidigare än han i alla fall, men man får vänta och se vad som händer.
    Ha en bra kväll här ska sovas nu god natt
    Kram Linda

    SvaraRadera
  30. Vilken tuff tid för dig. Kan knappt tänka mig hur jobbigt det måste ha varit. Men vad underbart att ni fick fina Noah till slut. Kanske för att ni båda slappnade av och hade det skönt på semestern.
    Tack för att du delar med dig av din historia.
    Kram Bodil.

    SvaraRadera
  31. Åh, tur att det blev n liten Noah kram Diana

    SvaraRadera
  32. Wow, blev tårögd när jag läste ditt inlägg. Vilken resa ni gjort. Så ni kämpat. men ni tog er igenom det hela och se priset. En helt underbar Noah:-)
    Tack för att du delar med dig av er historia (säger jag med) Det är inte alla som vill prata om sånt här men jag tror att man behöver få prata om det utan att det är konstigt. Massa kramar
    Ha en underbar dag.
    Kram

    SvaraRadera
  33. Såklart att finaste lille Noah fick bli "N":)

    Jag nästan ryser när jag läset det här (minns att du berättade om det när vi sågs), tänk vilken fantastisk historia! Jättestarkt och bra att du orkar skriva så öppet om det , kanske hjälper det någon annan som just nu står där mitt uppe i barnlängtan och kämpandet! Kram och ha en fin tisdag!

    SvaraRadera
  34. Vilken fantastisk historia du bjuder på.Så fint skrivet! Och Grattis till sötaste lilla Noah:) kram/Anne

    SvaraRadera
  35. Jag ryser över hela kroppen när jag läser detta.
    Vilket mirakel va!!!
    Så fantastiskt, jag blir sååå rörd.
    Varm kram till dig!
    /Anna

    SvaraRadera

Vad roligt att du kikade in.... Lämna gärna en liten kommentar om du har tid, det uppskattas :)