torsdag 14 januari 2016

Finna ro...

 Idag är det fem år sedan min mamma gick bort..
Jag känner mig väldigt nedstämd idag...
Det är så mycket andra tråkigheter som har påverkat mig privat
dom senaste dagarna som gör att saknaden blir mer påmind..
Halsen känns tjock och tårarna bränner...
Ibland känns det som jag inte minns hur det var att bara ringa mamma..

Jag har liksom lärt mig att leva utan en mamma, tror jag! Om man nu kan
men saknade kommer ju alltid att finnas...
Min mormor säger att jag är det finaste hon har, kanske för att hon ser
 sin egna dotter i mig...

Fem år... det har gått fort och hade du frågat mig vad jag gör om fem år så
hade den tiden känts som en evighet...
Kanske är det för att jag fortfarande minns varenda minut av denna dagen
som jag bara vill sätta mig och skrika rakt ut...
Livet här och nu...
det har gett mig (igen för jag vet inte hur många gånger man
tänker till att vi ska leva här och nu)
ännu en tankeställare...

Havet, finns det någon mer rofylld plats?
Vinter som sommar
Höst som vår
så är det en alldeles speciell plats...
 
 
 
 

Må så gott...

22 kommentarer :

  1. Söta du... Finner inga ord, men vill bara ge dig en varm kram...
    Ge dig en kopp varm choklad, och bara lyssna...
    Ta hand om dig!
    Kramar Anna

    SvaraRadera
  2. Förstår precis hur du känner. Nästa månad är det 8 år sen min pappa gick bort. Jag tänker fortfarande "..det här ska jag berätta för pappa.." och bara häromveckan tänkte jag på hans sista tid och blev väldigt ledsen. Det går nog aldrig riktigt över.
    Massor med varma kramar till dig ♥
    Petra

    SvaraRadera
  3. Ja det är svårt att förlora sina föräldrar, jag är ju mitt uppe i det att mamma gått bort nu för 3 dagar sen. Det finns inget bra att säga mera än att jag tänker på dig och sänder över en hög med kramar till dig
    Kram Linda

    SvaraRadera
  4. Så svårt. Skickar en stor varm kram.

    SvaraRadera
  5. Fy vad tråkigt och jag lider med dig. Skickar en stor varm kram.
    Helena

    SvaraRadera
  6. <3 Det tar aldrig slut det där va, att det dyker upp vips och påverkar en så in i bomben. Igår gick jag in på facebook och fick en hälsning med ballonger och girlanger att jag skulle fira att det var 6 år sedan jag blev facebook-kompis med min mamma. Bara sådär vips var hon på bild utan att jag var beredd. Då small det till i bröstet.

    Snart har det gått två år, hur gick tiden så fort? Och ändå så långsamt...

    SvaraRadera
  7. Hej min fina vän...
    Åhh vad jag lider med dig...
    Jag vet precis vad du har gått igenom... Jag går igenom samma nu med min mamma.
    Jag har ju berättat om en nära anhörig som är svårt sjuk.. och det är min mamma.
    Hon har fått den mest aggressiva Parkinson som finns och den är inte behandlingsbar. Parkinson PSP heter den och tar alla muskler samtidigt som det är en demenssjukdom...
    Sjukt jobbigt...
    Jag tänker på dig och hoppas att du känner mina stora kramar som jag skickar!
    Jessica

    SvaraRadera
  8. Tänker på dig du fina. Livet är så orättvist.
    Stora varma kramar.
    Pia

    SvaraRadera
  9. Saknaden kommer väl alltid finnas där, ibland lättare o ibland svårare.
    Stor kram till dig!
    Kia

    SvaraRadera
  10. Beklagar din mammas bortgång....mina föräldrar är inte så friska nu, men jag hoppas dom får några år till iaf....tur att man inte vet något om framtiden...
    Hoppas allt löser sej och att du snart mår bättre ;)....
    Sköt om dej !!
    Kram bia

    SvaraRadera
  11. Kramar till dig, och så vacker bild <3

    SvaraRadera
  12. Stor kram och ibland är det bästa man kan göra att bara sätta sig ner och vara riktigt ledsen. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  13. Styrkekramar till dig. Finner inga ord. Ha en fin kväll Kram Pernilla

    SvaraRadera
  14. Förstår precis hur du känner dig och din saknad. Ta hand om dig vännen och så skickar jag den största och varmaste kramen och önskar dig en fin fredag. Tina

    SvaraRadera
  15. Stor Kram. Ibland hjälper det att tillåta sig vara så ledsen som man egentligen är. Tårar är ibland som en rensare sa en vän till mig för några år sedan.
    Kram Kamilla

    SvaraRadera
  16. Åh, det gör så ont, den där saknaden. Jag känner att jag inte finner några bra ord att skriva till dig men jag skickar dig många varma kramar.
    Ta hand om dig fina du 
    Kram Jennifer

    SvaraRadera

Vad roligt att du kikade in.... Lämna gärna en liten kommentar om du har tid, det uppskattas :)